Huldans blogg

Så var det väl en tv-serie på 80-talet som hette, eller hur?
Idag lyckades jag sätta igång larmet på jobbet när jag skulle gå hem. Kände på mig att det inte skulle funka innan och när jag slog koden så kom inte den vanliga tonen utan det bara tööt. Snabbt återställde jag, men det verkade fortfarande inte riktigt. Och mycket riktigt efter en stund så började larmet låta. Stänga av sirenen kunde jag i alla fall så jag slapp och stå i larmet. Sen var det bara att vänta på telefon från vaktbolaget.
Jag har många gånger funderat på vad de säger och vad jag ska svara om det händer. Lösenordet? Jo, det kan jag. Det här ska nog gå bra.
Så ringde det. - Välkommen till Förskolan X. Det är Ylva, Svarade jag precis som jag brukar.
-Hej, Ylva! det här är Daniel från Vaktbolaget. Vad gör du?
- Ehh, jag försöker larma här, men det funkar inte.
-Nä, jag märker det. Vad har du för kod, Ylva?
Jag uppgav koden.
-Ok, då gör du så här..., sa han  och talade om vad jag skulle trycka.
-Hänger du kvar här, sa jag. Jag hade svarat i den fasta telefonen och var tvungen och gå till larmet och trycka.
När jag kom tillbaka så frågade han om larmet lyste grönt. Hade väl jag ingen aning om så stressad som jag var.
Sen sa han att han kunde se att det var återställt.
-Kan jag larma som vanligt nu då, frågade jag.
- Javisst.
-Annars märker du det.
-Ja, och då ringer jag igen.
Han var faktiskt supertrevlig och proffsig.
Jag gick direkt ut och larmade, det lät som det skulle och sen rusade jag ut och låste dörren.
När jag satte mig på cykeln så kom jag på att han faktiskt inte frågat efter nåt lösenord. De gör väl inte det när man larmar på för det är nog inte så vanligt att inbrottstjuvar larmar när de går. ;-)

Ha det gott alla!


/Ylva



                                                                                 Bilder: ©Ylva