Ilska!
Jag brukar sällan bli arg, men nu har jag varit arg två gånger på två dagar. I första fallet berodde det på att människor inte lyssnar på vad man säger och att man måste tala om hur det ska gå till när det egentligen är självklart.
I det andra fallet undrar jag hur dumma i huvudet vuxna människor får bli(förhoppningsvis normalbegåvad och i sin proffession förmodligen både psykologi och pedagogikutbildad). Jag får i mitt yrke som pedagog lära mig hur viktigt det är att vi inte pratar över huvudet på barnen. Nu möter jag en vuxen man som börjar prata med min man om att han ska tillrättavisa vår son. Sonen står bredvid!! Då blir morsan förbannad och säger att du kan prata med honom själv han står här och han är myndig. Vill man att budskapet ska gå fram så är det väl bättre att man pratar med den det berör. Eller?
Kan tillägga att budskapet han hade till min son var säkert berättigat det kan jag inte säga något om utan det var sättet det framfördes på jag reagerar på.
Sådär...nu är jag lugn och fin igen och kan fortsätta med det jag ska göra. Tur att vi fick lära oss lite stresshantering när vi var på universitetet nu sist. =)
Ha en fin lördagskväll alla.
Ylva
