Huldans blogg

Från att som liten varit paniskt rädd för tandläkaren till att nu vara lugn som en filbunke och tycka det är väl inget. Men det beror nog på utveckling och psykologi.

Att jag var rädd för tandläkaren när jag var liten berodde på tandläkaren. Tandläkare Nilsson var nog den mest opsykologiska person jag mött i mitt liv. Han lagad många hål i mina tänder och alltid utan bedövning. Självklart gjorde det ont! Sen när jag började skolan kom jag till Folktandvården och mötte tandläkare Öster. Han räddade nog mina tänder. På grund av liten käke var jag tvungen och dra ut tänder och ha tandställning. Men denne trevliga och kloka tandläkare gjorde aldrig något utan att först tala om vad som skulle hända och "ja, du ska få bedövning".

Nu för tiden så får man ju vara med under hela undersökningen och se bilder och de förklarar och visar. Jag var hos tandläkaren i går på undersökning och självklart så lyckades de hitta ett litet hål som måste lagas. Det var länge sedan. De går ju igenom tandstatus och hur man sköter sina tänder. Hur väl man än sköter sina tänder så hittar de något att anmärka på. I går så var det att jag tog i för hårt när jag borstade tänderna. Det har ingen sagt förut. Annars var allt bara jag använde tandtråd lite oftare ...

Vi frågan om jag åt mycket godis så tänkte jag "att det har du inte med att göra" men det sa jag inte. Utan svamlade något om att finns det godis så tackar jag inte nej. 

Sen tog hon bort tandsten, polerade och la på fluor. Bokade en ny tid för lagningen. Så kommer det bästa. Tack vare tandvårdsförsäkringen så kan man bara säga hej då och gå.

Nu ska jag dyka ner i lördagsgodispåsen så tandtrollen får lite att jobba med 🤣

Ha en härlig lördag!