30 år
Nu gick det så där fort igen. Julen är överstökad. Jag får berätta om den i ett senare inlägg.
I dag firar maken och jag vår 30:e bröllopsdag. Då 1989 firade vi med våra närmsta på Halltorps gästgiveri. I kväll har vi firat tillsammans med våra barn och barnbarn. Det blev en middag hemma, porterstek. Inte så dumt det heller. De uppvaktade
oss med ett vackert glashjärta och en stor blombukett.
Vi fuskade lite och firade med en utekväll i går tillsammans med våra systrar och deras respektive. Det blev ett barbesök på Ff:s och god mat på Kött och Bar. Det var de som var med på bröllopet 1989. En riktigt trevlig kväll fylld av minnen och andra
roligheter. Svåger T hittade en quiz om 1989 som vi med gemensamma krafter försökte lösa. Inte många rätt där inte.
Julblommor
Lite blomplantering hos Malin idag. Enligt traditionen så åkte Elin, jag och tjejerna ner till Malin på Malins blommor och presenter i Mörbylånga för att göra julplanteringar. Ja, som ni vet så är Malin sonens sambo så det är en familjesammankomst.
Gjorde både planteringar till mig själv och några att ge bort. Barnen gjorde egna planteringar.
Julklappar
Jag tycker att det är ganska mysigt att slå in alla paket, men nu börjar det bli många och lite rörigt. Tror att det är dags att bryta och sova en stund nu. I morgon blir det nya julklappsinköp tillsammans med mamma.
Antagningsbeskedet
I går kom antagningsbeskedet till den kurs jag sökte till våren. Men, nej, jag tror inte det. Jag ska inte plugga till våren. Det får räcka för nu. Efter denna höst med denna virriga och konstiga kurs tror jag att jag behöver ett uppehåll. Iofs godkänd
på allt, men nej, inte nu. Det är alldeles för mycket på jobbet som jag måste fokusera på och när jag är ledig vill jag vara ledig. Inte känna pressen att jag måste. Det finns så många andra roliga måsten.
Som de här godingarna t.ex.
Ibland är man glad för det lilla
Länge sen sist! Hej på er!
Som sagt ibland är man glad för det lilla. Som t.ex. när den inbillade tumören eller hudcancern visar sig vara en fästing. 😄
I söndags upptäckte jag en knöl i bakhuvudet/nacken. Stor som en encrona och så gjorde den ont. Den satt nära ett födelsemärke så jag hann inbilla mig en hel del. I dag tog jag mig i kragen och ringde till doktorn. Måste få veta om det var nåt farligt.
Jag fick en akuttid kl 13 så jag släppte allt och stack från jobbet. På vägen dit hann jag tänka lite till och kom då ihåg att jag var i skogen i lördags. Hmm, fästing?
Jo, då när jag kom in till läkaren och han kollade så mycket riktigt det var en fästing. Men det var bra att jag ändå hade kontaktat läkaren för den j-a fästingen satt som berg. Läkaren fick lokalbedöva och skära bort den för att få bort hela. Men
nu är den borta och det gör inte ont längre 🥰
Inte min, men en fästing.
