Time goes by
Nu är det så där länge sedan jag skrev något här. Världen står stilla i ett andetag medans livet trots allt pågår. I dessa tider tänker jag att det inte är mycket att skriva om, men egentligen så händer det mycket även om vi lever i det lilla och håller
oss hemma.
På jobbet är jag back in business och åker runt på enheterna med restriktioner, men en undrar hur länge vi får göra det. Nästan alla möten sker via nätet numera, men i veckan ska vi ha ett fysiskt möte för dem som vill, men det rycktas att det kommer
restriktioner och att vi inte får ha något möte.
Hemma rullar det på. Mycket renovering och flytt mm. Inte vi, men barnen. Mormor/farmor agerar barnvakt.
I förra veckan fick min mamma en stroke, men är nu hemma igen och lika pigg som vanligt. Jag är glad att jag råkade ringa till henne som jag gjorde och insåg att något var fel. Hon kom snabbt till sjukhus.
Har mycket mer att berätta och har ni tur så kommer det lite pö om pö framöver.
Till sist måste jag visa mina små monster.
Ha det fint!
I denna tid
Tiden går så fort och det händer så mycket nu samtidigt som det händer så lite. Hur menar jag nu? Jo, allt detta som händer i världen med Corona och Covid- 19 känns så märkligt och overkligt. Det påverkar så mycket samtidigt som livet här hemma i stort
sett pågår som vanligt. Visst är det förändringar. En tänker en extra gång innan man t.ex ska handla något och samordnar mer för att slippa åka flera gånger. En ringer till sina gamla föräldrar istället för att gå dit. Jag jobbar hemifrån, vilket
inte fanns i min värld för 2 år sedan....
Det har gått en månad sedan vi på allvar började fatta vad som händer. För mig började det med att min chef satte mig i "kontorskarantän". Jag fick inte åka runt på mina enheter utan skulle hålla mig på kontoret eller arbeta hemifrån. Allt arbete får
ske via dator och telefon. Vi har upptäckt hur fantastiskt Webbmöten kan vara och använder dagligen Meet och Teams. På chatten löser vi i gruppen många problem som uppstår på vägen. Många manualer skapas både i pappersform att skriva ut och filmer.
Hemma fortsätter våren som vanligt och jag märker att jag ligger steget före tack vare att man håller sig hemma. Växthuset och altanen är städade, pelargonerna omplanterade, frösådderna omskolade.... Projektering för inhägnaden av trädgårdslandet är på
G och materialet ska införskaffas snarast (förhoppningsvis i helgen).
Nu har jag två dagars semester och ska hänga med barnbarnen. Bara vara i nuet och fixa med deras detektivbyrå. Får berätta mer om den vid ett annat tillfälle.
Så här pågår livet som vanligt men ändå inte. Var rädda om er där ute, tvätta händerna och håll avstånd då hörs vi igen.
Ibland är man glad för det lilla
Länge sen sist! Hej på er!
Som sagt ibland är man glad för det lilla. Som t.ex. när den inbillade tumören eller hudcancern visar sig vara en fästing. 😄
I söndags upptäckte jag en knöl i bakhuvudet/nacken. Stor som en encrona och så gjorde den ont. Den satt nära ett födelsemärke så jag hann inbilla mig en hel del. I dag tog jag mig i kragen och ringde till doktorn. Måste få veta om det var nåt farligt.
Jag fick en akuttid kl 13 så jag släppte allt och stack från jobbet. På vägen dit hann jag tänka lite till och kom då ihåg att jag var i skogen i lördags. Hmm, fästing?
Jo, då när jag kom in till läkaren och han kollade så mycket riktigt det var en fästing. Men det var bra att jag ändå hade kontaktat läkaren för den j-a fästingen satt som berg. Läkaren fick lokalbedöva och skära bort den för att få bort hela. Men
nu är den borta och det gör inte ont längre 🥰
Inte min, men en fästing.
En helg
I fredags hade jag en klipptid ganska sent på eftermiddagen så jag tänkte att jag hinner hem från jobbet och ta en fika och sen tar jag en promenad till frisören. Men när jag kom hem såg jag att min frisör hade ringt. Jag ringde upp och hon sa att
hon fått återbud så jag kunde komma med en gång om jag ville. Så jag drack upp kaffet och tog bilen dit. Det hade börjat regna
Jag var klar över en timme innan jag skulle varit där så när jag kom hem funderade jag på vad jag skulle göra nu. Men, skit jag hade glömt min nyckel och Snippel var inte hemma. När jag tog upp telefonen för att ringa honom såg jag att jag
fått ett meddelande från min dotter.
" Vill du ha två monsterbarn? Du får dem gratis mot avhämtning."
De hade varit hos gammelmormor och gammelmorfar och ätit lunch och sedan tänkt sig att stanna hos oss på vägen hem. Men vi var ju inte hemma så båda bröt ihop. Jag ringde upp och sa ok, jag kommer och hämtar dem och lånar din nyckel.
När jag kom dit så stod det två färdigklädda tjejer i hallen. När vi är på väg ut säger Millis:
- Mormor, jobbar du i morgon?
- Nej, det är lördag i morgon.
- Då kan vi sova hos dig.
Två par förväntansfulla ögon tittar på mig.
- Okej, det går bra, men ska ni inte ha några saker med er?
Nä, tyckte båda, det kan mamma komma med sen.
Vi gick den långa vägen hem. Den där man kan hitta pinnar och ta små avstickare ut i skogen.
Föräldrarna till tjejerna och deras lillasyster kom senare och vi åt middag tillsammans.
På lördagen efter frukost så hade vi god hjälp i trädgården. Jag klippte buskar och Snippel och tjejerna räfsade och bar pinnar.
Fika måste man ju också. Det blev både frukt på trappan och riktig fika med macka och annat gott som de varit och handlat med morfar.
Sen tog de ut papper och pennor och satte dig i solen och ritade medans jag fortsatte klippa mina träd.
Kvällen avslutades med 50-årskalas hos goda vänner. God mat och dryck samt bad i badtunna.
Nu är det snart helg igen. En arbetsdag kvar på en händelserik vecka.
Ha det till vi hörs igen!
Det här med att gå till tandläkaren
Alltså visst är det spännande att gå till tandläkaren.
Från att som liten varit paniskt rädd för tandläkaren till att nu vara lugn som en filbunke och tycka det är väl inget. Men det beror nog på utveckling och psykologi.
Att jag var rädd för tandläkaren när jag var liten berodde på tandläkaren. Tandläkare Nilsson var nog den mest opsykologiska person jag mött i mitt liv. Han lagad många hål i mina tänder och alltid utan bedövning. Självklart gjorde det ont! Sen när jag började skolan kom jag till Folktandvården och mötte tandläkare Öster. Han räddade nog mina tänder. På grund av liten käke var jag tvungen och dra ut tänder och ha tandställning. Men denne trevliga och kloka tandläkare gjorde aldrig något utan att först tala om vad som skulle hända och "ja, du ska få bedövning".
Nu för tiden så får man ju vara med under hela undersökningen och se bilder och de förklarar och visar. Jag var hos tandläkaren i går på undersökning och självklart så lyckades de hitta ett litet hål som måste lagas. Det var länge sedan. De går ju igenom tandstatus och hur man sköter sina tänder. Hur väl man än sköter sina tänder så hittar de något att anmärka på. I går så var det att jag tog i för hårt när jag borstade tänderna. Det har ingen sagt förut. Annars var allt bara jag använde tandtråd lite oftare ...
Vi frågan om jag åt mycket godis så tänkte jag "att det har du inte med att göra" men det sa jag inte. Utan svamlade något om att finns det godis så tackar jag inte nej.
Sen tog hon bort tandsten, polerade och la på fluor. Bokade en ny tid för lagningen. Så kommer det bästa. Tack vare tandvårdsförsäkringen så kan man bara säga hej då och gå.
Nu ska jag dyka ner i lördagsgodispåsen så tandtrollen får lite att jobba med 🤣
Ha en härlig lördag!
Host, host...
Men i går morse började jag hosta och det blev värre och värre. Vaknade med hosta och förkylning i morse, men tänkte att det är nog inte så farligt. Jag jobbar. Men plötsligt gick inte kranen i näsan att stänga av och huvudet började kännas lite
luddigt. Beslöt mig då för att ta jobbet med mig hem. Då kan jag snora, hosta och nysa som jag vill. Kom hem tog fram febertermometern. Den landade på nästa 39 grader. Så det blev febernedsättande, hostmedicin och soffläge. Läste lite facklitteratur
för att utnyttja tiden, men snart föll ögonen igen och jag somnade. Sov en god stund innan maken kom hem. Nu är det dags för lite medicin igen och frossa lite under en filt 🤒
Träffade mina godingar när jag sprang in på affären på vägen hem för att inhandla något att äta. Sa till Maikis, som nyligen haft hög feber.
- Maikis, det är ditt fel att jag är sjuk.
- Nä, du mormor, det var du som pussade på mig när jag var sjuk.
- Så du menar att jag får skylla mig själv?
- Japp!
En lördag
I lördags hämtade vi hem Chevan som varit på uppfräschning i Köpingsvik. Vi tog med osstjejerna och passade på att njuta av det vackra vädret och fika i Borgholm. Vi lämnade av S vid garaget där Chevan fanns och sedan drog tjejerna och jag mot Färjestaden
med löfte om att morfar skulle hämta upp dem för en tur när han kom hem. Båda tjejerna somnade i bilen innan vi hunnit lämna Borgholm och sov hela vägen hem.
Vi hann och stanna vid affären och handla lördagsgodis innan morfar kom hem. Lillasyster hämtades upp och sedan åkte vi ut en sväng.
Tjejerna blev kvar hos oss på eftermiddagen. Vi roade oss med lite pyssel. Det blev syjunta.
Efter att ha skjutsat hem flickorna till middag så blev det middag för oss på den lokala pizzerian. Hade tänkt ta hämtmat, men för att slippa disken så åt vi där.
Vår - 17 februari
Otroligt, det är bara den 17 februari och det känns som vår. Jag tog en promenad i eftermiddag och solen värmde så skönt, mycket folk i rörelse och många satt i solen och njöt. Man blev nästan lite sugen på att börja stöka i trädgården, men det får nog
vänta lite. På torsdag ska det snöa 😄.
Åt ena hållet sken solen och åt andra hållet var himlen svart, men det kom inget oväder .
Och så några vårtecken!
Ha ett fint sportlov/vårlov vare sig ni jobbar eller är lediga. Själv tar jag mig an en ny arbetsvecka.
Back in business!
Då har jag väl motat bort alla magsjukebaskilusker för den här gången.
Har hyfsat återgått till normala vanor igen även om jag är lite aptitlös, inte sugen på något och äter väldigt lite för att vara jag. Fast det kanske är positivt 😂
Efter att ha bestämt mig för att jobba igen i morgon så började jag röja lite runt omkring mig. Sen var det dags att bege sig till affären och fylla på förråden. Kanske kunde hitta något gott att äta.
Vi har som en liten veckohändelse att åka och handla tillsammans på torsdagar, jag, Elin och tjejerna. Vi brukar mötas utanför den stora matvarubutiken och ta en fika när jag kommer från jobbet. Då har Elin hunnit hämta tjejerna på förskolan. Idag
var de lediga så de hämtade mig hemma. Lite fika blev det innan bl.a pannkakor och prinsessbakelser till tjejerna.
Att handla var sedan ett helt företag då de håller på att bygga om i butiken och man får gå fram och tillbaka för att få med sig det man ska ha. Men till slut bar det av mot ön igen. Tur hade jag också, blev bjuden på middag!
Inte kul!
Japp,där åkte jag dit! Nockad av magsjukebakterier🤮 De flög på mig när jag kom hem i måndags kväll. Nu börjar det väl ordna till sig men jag kan fortfarande inte äta utan att få magvärk. Det påverkar min RA också så lederna värker. Inte lätt att ta värktabletter
när man inte vet om magen tål det 🤪
Tack och lov för Netflix och min stickning. Blir något varv då och då.
Nu ska jag försöka peta i mig lite fil så får jag se hur det går.
Ha en fin onsdag!
Hej Hallå!
Just nu sitter jag och planerar inför makens födelsedag som infaller om ett par dagar.
Vi höres inom kort!
Måndag
Lång dag på jobbet
Möte på möte plus extra möte
Fira födelsedag lite till på rätt dag
Pizza och öl
Kaffe och tårta (rester)
Slappa i soffan
Onda och stela leder
Ta en kopp kaffe till
Titta på stickningen, nej.
Lite mer soffhäng...
...godnatt!
Nytt år!
Nytt år och nya mål och utmaningar. Efter en tuff höst jobbmässigt som avslutades med en jobbig hosta och feber så ser jag nu fram mot ett nytt år med nya utmaningar.
I slutet av förra året sökte jag ett nytt jobb. Vart kallad till intervju och bara det stärkte min självkänsla. Det var mer än jag hade räknat med. Har dock inte hört mer sen så jobbet har nog gått till någon annan. Det kändes dock bra att våga ta steget. Nu är det ju inte helt kört för jag har fått nya uppdrag på min gamla tjänst, 20% IKT-coach/pedagog (eller vad det nu ska kallas). Jag jobbar också med ett statligt projekt, Nyanländas lärande. Projektet handlar om att ta fram handlingsplaner för hur vi ska ta emot nyanlända i förskolan. Min uppgift är ta fram appar och program mm som kan hjälpa nyanlända med språket.
Ett annat mål eller utmaning, hur man nu vill se det, är att fortsätta min inslagna väg när det gäller motion och aktivitet. Jag är inget träningsfreak och ogillar alla former av gym osv. Men jag kan ju alltid röra på mig ändå. Målet är att promenera minst 5 km 3 gånger i veckan. Än så länge ligger jag bra till. Bara den här veckan har jag gått det dubbla. Man måste ju lägga utmaningarna så att man känner att man klarar av dem, sen kan man ju alltid utöka dem. Sen kanske man inte ska ta i för mycket :-) lite roligt måste det ju vara. Idag t.ex hade jag bestämt med min kompis att vi skulle ut och gå. Vi gick en rask promenad i ca 1 timme sen anslöt vi med våra gubbar på Ölandschoklad och unnade oss en fika.
Det här med promenerandet har också ett annat syfte. Jag känner att det gör gott för min RA. Jag känner mig inte så stel och har mindre värk när jag har rört på mig. Mitt stora problem på senare tid har dock varit mina fötter och tår. Har ont i tålederna och det påverkar ju rörelseförmågan.
Efter en veckas sjukläge så laddar jag nu för en planeringsdag i morgon och på tisdag startar vi upp med nya inskolnningar.
Ha det gott där ute!
(nu hoppas jag att jag har hittat bloggnistan igen)
Trött, tröttare, tröttast
Hur kan det komma sig att man tre veckor efter semester är tröttare än nånsin. Helt slut. Jobbar mina pass och när jag kommer hem är jag mer lik en zombie. Landar i soffan och orkar ingenting. Idag sov jag en halvtimme på soffan när jag kom hem efter att varit och handlat efter jobbet. Sen orkade jag masa mig ut och städa lite på altanen inför helgens kräftskiva. Men jag orkade inte dammsuga. Det får jag göra i morgon.
Vad beror då denna trötthet på. Jo, vi har skolat in 10 små nya människor på förskolan samtidigt som vi har två kollegor på avdelningen frånvarande. Vi har fått en vikarie, men denna är alldeles ny och har inte rutinen. Dessutom var de tio "gamla" barnen på avd nya för oss så det har varit många nya bekantskaper.
Ser att mina kollegor är lika trötta och slitna efter tre veckor. Undrar bara hur länge vi ska orka innan vi blir sjuka. Det värsta är att jag har börjat känna av min värk igen. Tyckte att jag mådde bra, har haft en underbar sommar då jag har kunnat varva aktivitet med vila och verkligen mått bra. Hade knappt nån värk alls i fötterna, men nu känns både de och handlederna. Känns inte ok.
Nu ska jag ta mig från soffan till sängen och försöka sova lite. Det lär inte bli svårt. Att sova alltså. Numera sover jag hela natten utan att vakna och snurra nån timme vid 3-4 tiden som jag brukar och det är ju skönt.
God natt till er alla!
En vanlig lördag
Nu minsann tror jag att jag börjar se slutet på startsträckan. Känslan för att fixa har infunnit sig igen och vart efter saker blir klara så är det lättare att ta tag i nästa projekt. Har många påbörjade projekt nu. Trädgård, altan, källare, handarbeten.....
Projekt studier är väl det som skapar störst motstånd just nu, men det är bara en månad kvar och en stor uppgift sen är det klart. Så varför ge upp nu. Inte jag inte. På' at bara.
Så idag blir det plugga ett par timmar för att avsluta en diskussionsuppgift och sen blir det trädgården för hela slanten. Min indisponerade man får stå för hushållningen. Det borde han klara av. Han kan i alla fall koka gröt och göra omelett.
Börja om på nytt
Ja, de där älskade ungarna! Vi är verkligen priviligierade som får umgås så mycket med dem. Att få vara en del i deras liv är en gåva. Vilken tur att vi har dem så nära. I morse kom ett meddelande på min messenger: "Vill ni låna gulliganerna en stund medans vi uträttar några ärenden"? Mormor och morfar som precis hade stigit upp och satt och åt frukost sa självklart ja. Tio minuter senare så studsade två glada ungar in, den tredje bars in av sin mor. Sen var det full rulle i ett par timmar.
För att ha något att göra när jag inte umgås med barn och barnbarn så pluggar jag igen. Började en kurs i IKT och lärande på distans i höstas. Den var klar nu i början på januari, men så måste jag ju gå fördjupningskursen också. Den började förra veckan. Så här sitter jag nu och försöker förstå uppgifterna och undrar varför jag gav mig på detta. Inte blev det bättre när jag upptäckte att kurslitteraturen var på engelska. Men jag har bästa kollegan N med mig på resan så vi ska nog klara av detta tillsammans.
Annars går allt sin vanliga lunk med jobb och sånt. Maken väntar på en knäoperation och det vore skönt om det blev av snart så vi kan återgå till ett vanligt liv. Men jag måste säga att han har varit duktig, nästan manisk, med sin diet för att gå ner i vikt. Han har minskat rejält.
Nu hoppas jag att det inte tar 7 månader till nästa inlägg :)). Med en ny dator så ska det väl bli enklare att skriva hoppas jag.
På återhörande!
Det här med värk
Ibland har jag ju klagat över värk både här och där men mest i händerna. Hösten och vintern har varit bedrövlig när det gäller värken. Jag har haft ont mest hela tiden och känt mig kraftlös i händerna och handgreppet. Fick också ont i fötterna och knäna. Då blev det jobbigt. Slutligen tog jag tag i det och gick till doktorn, fick medicin som skulle ta bort eventuell inflammation. Medicinen hjälpte för stunden, men när kuren var över så kom värken tillbaka. Jag ringde min läkare igen och fick en tid. Han tog nya prover som visade på att det kunde vara ledgångsreumatism, men det behövde inte vara det ?!? Han satte också in samma medicin igen men under en längre period och så fick jag remiss till en specialist på reumatologen.
Nu har jag varit där. Träffade en trevlig läkare som kände och klämde på mina leder och bekräftade det jag själv kände. Vissa fingrar var svullna och ömma. Jag fick ytterligare en medicin som jag skulle prova i tre månader och se vad som händer. Jag har också varit på röntgen. Man har röntgat händer, fötter och lungor så nu väntar jag bara på ett svar på detta från specialisten och sen återbesök till sommaren.
Just nu har jag ganska mycket värk igen, men det känns skönt att äntligen ha tagit tag i detta.
Det där med att vara sjuk
Helgen har nu gått i sjukstugans tecken. Fick hosta i förra veckan och i fredags kom febern som ett brev på posten. Med lite medikamenter i kroppen så klarade jag dock av och hänga med jobbarkompisarna ut på en avtackning i fredagskväll. Jag hade faktiskt kul även om jag kände mig lite låg. Kände mig piggare på lördagsmorgonen. Det kanske berodde på att vi hade en liten loppa som hade sovit över hos oss. Hemma hos henne var det nämligen också sjukstuga. Behövde åka till Apoteket och uträtta lite andra ärenden så vi tog Miliya med oss och åkte till stan. Det gick bra, men när vi kom hem så åkte jag dit igen. Plötsligt hade jag över 39 graders feber och låg däckad i soffan. Där har jag sen tillbringat helgen. Mår bättre nu. Har fortfarande feber, dock inte så hög, och hosta. Denna hosta....."Träningsvärk" i magen.
Eller när man får såna här selfisar på messenger.
Tack mormors gullfior!
Tror att jag ska ta tag i mig själv nu. En dusch kanske så blir jag nog ännu piggare. 😄
Hur som helst vad jag ville säga var att det behövs så lite för att man ska känna sig piggare. En blombukett från sonen till exempel.
Eller när man får såna här selfisar på messenger.
Tack mormors gullfior!
Tror att jag ska ta tag i mig själv nu. En dusch kanske så blir jag nog ännu piggare. 😄
Sensommar
Underbart, härligt!
Njuter av värmen och den förlängda sommaren. Har haft en härlig helg i sommarvärmen tillsammans med mina godingar. Har hunnit måla en del. Det "gamla" skåpet börjar anta en annan skepnad. Har lite smådelar kvar att måla och så ska knoppar införskaffas innan ni kan få se resultatet.
Har haft veckans stängning på jobbet idag och då känner jag mig oftast lite mör. Blir inte mycket gjort här inte. Sjunker ner i soffan med kaffe och min stickning.
Irriterande
Det är skit att man ska vara så ordningsam. Det får man lida för.
I dag när jag fixade mellanmålet på jobbet så missade jag papperskorgen när jag kastade skräp. Böjer mig ner för att förpassa skräpet till rätt plats- papperskorgen. När jag reser mig upp så knäcker det till i ryggen och nu sitter jag här med en värkande rygg. Nu har jag iofs varit med om värre. Jag kan ju röra mig. Frågan är bara hur bra det går att sova. Ska upp och öppna i morgon. Får nog grunda med värktabletter i kväll så att jag orkar upp i morgon.
Sov Gott!
