Ny tag 2025
Gott nytt år på er!
Nu är jag här igen. Sommaren och resten av året blev inte som det var tänkt och jag tappade nog gnistan där någonstans.
Här kommer en liten uppdatering av den senare dela en av året. Jag skrev ju i det sista inlägget att han med foten var friskförklarad. Jo, tjena! Det varade en månad. Första dagen på min semester börjar han klaga över han hade ont i foten. Kontaktade ortopeden som sa att det var nog bara överansträngning. " Vila med foten högt", sa de. Ytterligare två samtal med samma svar på onsdagen sa de att om det inte var bättre på måndag så kan ni höra av er. Det blev bara värre och värre. S tog fram kryckor, men hade fortfarande svårt att gå. På måndagen ringde vi ortopeden igen. " Jamen, ni kanske ska komma in , sa sköterskan efter lite tjafs och konsultation och återuppringning. " Men tyvärr så har vi inga tider. Kan ni komma via akuten"? Inga problem! Jag körde in honom. Han kom in ganska snabbt och jag lämnade för att uträtta lite ärenden. Tänkte att det tar nog inte så lång tid, men tiden gick. När jag hade uträttat alla mina ärenden och ätit lunch, men inte hört något så bestämde jag mig för att åka hem. Strax innan jag ska köra på bron plingar det till i min telefon så jag stannar och kollar.
What??
Just då visste han inte mer, men skulle ringa upp så fort han pratat med läkaren.
Just då visste han inte mer, men skulle ringa upp så fort han pratat med läkaren.
Benet hade inte läkt! Så när belastningen blev för stor på de inopererade titanplattorna, som skulle stödja medan benet läkte, så gick de av. Så det blev en ny resa till Linköping och operation. Tillbaka på ruta ett förutom att handen var hel Och vi behövde ingen hemtjänst förutom till stödstrumpan och dusch på Äppelvägen.
Japp, det var 2 veckor på min semester där vi tänkt göra annat. Ingen bilträff i Falkenberg. Ingen roadtrip....
Bokade om hotellet i Ullared och åkte dit med Elin och tvillingarna.
Det positiva var att S kunde ta sig ner för trappan och ut. Sen kunde vi ta oss ut med hjälp av rullstolen. Men fy, fasen vad tungt det är att köra rullstol i uppförsbacke. Tack till er som hjälpte mig med den så att vi kom ut lite. Så småningom fick han sitta med böjt ben kortare stunder och då kunde vi ta bilen. Det blev ju enklare. Men annars har hösten och vintern mest varit hemmasittande eller så har jag fått roa mig själv. Tack och lov för att barn, barnbarn och fina vänner finns ❤️.
Men lite kul har jag haft ändå.
Kommentarer
Trackback
